söndag 16 september 2007

Saknad

"If the people we love are stolen from us, the only way to keep them alive is to never stop loving them , bulding burns , people die , but real love is forever" ~The Crow - city of angels

Jag har aldrig förlorat någon jag älskat. Mina mor- och farföräldrar hade gått bort innan jag var 3 så har inget minne av dem. Trots det kan jag känna en saknad, konstigt att man kan sakna något man aldrig haft men som man på något sätt tar för givet att man skall ha. Jag kan känna en saknad för alla man läser om eller hör om på nyheterna som fallit offer för människors meningslösa våld. Jag kände dem inte, men de var människor, så de är mig lika. Därför sörjer jag att de tvingas lämna jorden alldeles för tidigt.

Men det finns något som berör mig starkare än okända som faller offer för vreden vars källa är glömd i tidens sand. Vänner som förlorat och berättar om det, jag kan gråta av att bara tänka på deras berättelser och tänka vad jag har framför mig. Jag vet att jag kan vara lycklig över att aldrig förlorat någon men jag vet att det inte kommer vara för evigt. Jag är rädd för jag inte har lång tid kvar innan jag kommer gråtandes tala ut om min förlust i någons armar. Älskar er som finns där för mig den stunden.

För er som förlorat någon, sluta aldrig älska dem. De som minns håller en vid liv, och när de som lämnat oss vandrar i dödsskuggans dal skall vi som minnas dem lysa deras väg igenom likt stjärnor på himlen. Sluta aldrig älska, och sluta aldrig minnas. Den dagen ni glömmer dör vad som fanns.

Bless y'all
//Moriouce

2 kommentarer:

Thérèse Eriksson sa...

Och nu är det jag som gråter. Och inte hittar jag några ord heller...

Moriouce sa...

Tänkte väldigt mycket på just dig när jag skrev inlägget. Förstår inte varför mitt liv varit så enkelt. Kanske jag inte är stark nog för att klara av mer.
ta hand om dig!
Kram!