Gud är Min Tillflykt

http://www.biblegateway.com/passage/?book_id=23&chapter=91&version=31

I detta kapitlet lovar Gud att de som älskar Honom skall njuta av Hans beskydd. Många faror räknas upp vilket man skall gå fri ifrån om man älskar Gud. Att som kristen känna den säkerheten är överväldigande, en känsla av odödlighet kan infinna sig. Här i ligger också en fara. Gud skänker sådan kärlek och kraft över oss att det lätt stiger oss över huvudet. Högmodet är en fiende som alltid lurar i skuggan av att närma sig Gud.

Hur undviker man högmod? Den kraft som genomsyrar en kristen kommer med stora skyldigheter. Att aldrig använda kraften för annans vinning än Guds. Någon som medvetet utsätter sig för onödiga risker pga "Gud ser över mig", han är väldigt nära högmodets brant. Jag har känt mig själv där många gånger, ibland även gått över den och vad har jag vunnit de gångerna? Jag vet inte, det man tror man skall vinna av risken överskuggas oftast av tanken på att man faktisen övervann risken man tog. Därför förblir det en kick att utsätta sig för samma risk igen, även för en kristen.

I tider av stress finner jag det väldigt rogivande att fly det som stressar mig genom att söka samtal med Gud. Många som känner mig säger att jag aldrig verkar stressad, sanningen är nog den att jag oftast möter lika mycket stress som alla andra, men jag ventilerar det som bemöter mig kontinuerligt med Gud. Att bli fri från stress låter en att prioritera och vara koncentrerad på det man behöver göra? Och även uppmärksam på Guds vilja, vad Gud vill med mig och mitt liv.

Jag läser Sjuksköterska därför att jag alltid kännt mig ha rollen som den som värnar om gruppens bästa, kanske varit lite bromsande inför lite väl dåraktiga förslag men även följt vänner i vad de än ger sig in i för att de inte skall vara utan mig om något skulle inträffa. Nu vill jag föra den personligheten Gud givit mig till större nytta. Därför ser jag också att Gud är med mig i mitt val av yrke. Vart min väg leder vet endast Gud och vart Han pekar skall jag gå, även om det leder till flyktingläger i östra Kongo eller till frihetsinskränkta militärregimer i Myanmar eller en vårdcentral i Herrljunga.

Att inte följa Gud efter vad Han ger har jag inget ord för, respektlöst räcker liksom inte till. Vi lär oss i vår värld som talesättet säger. "vill man ha ett jobb dåligt utfört så betala i förhand". Men Gud har handlat tvärt emot detta. Han sände Sin ende son som ett offerlam. Det Abraham stäldesinför på berget med Isak, där ställde Gud sig själv med Jesus. Så Han prövade Abrahams tro, så prövade Gud sin egen till människorna. Han offrade sin egen son för våra synder. Hur skulle vi kunna vanhelga det genom att leva hur som helst för att sedan säga "jag är syndfri genom Jesus som dött för mig". Jag är väldigt nära att fälla tårar av glädje över den nåd som Gud visat oss, men även av en vrede över hur jag vet att många lever och framför allt över att jag vet att jag inte kan räkna bort mig själv från dem till fullo. Men jag strävar.

//Moriouce