söndag 23 september 2007

Barnarbete: Ett Naturligt Steg mot Välfärd?

"Det finns ingen frihet från det här arbetet så länge jag inte blir fri från skriken i min tomma mage." ~ Pojke från Bangladesh

FNs arbetsorgan ILO, International Labour Organisation, uppskattar att det finns en kvarts miljard arbetande barn världen över. Ungefär hälften av dessa varvar arbetet med studier och i övriga gruppen finner man 4 åringar som tvingas jobba 16 timmar om dagen.

FN har ett mål att sätta stopp för barnarbete en gång för alla. Barn som arbetar har oftast sämmre villkor än de vuxna just pga av sin ålder och sin situation. Att barnen arbetar har ju inte med att någon hoppat ihop dem från byar eller att länder där det förekommer förbjuder barn över 4 att gå arbetslösa. Nej, det har med en ohållbar hemsituation att göra.

I fattiga länder där det inte finns något som barnbidrag och liknande sociala säkerheter kan barn bli tvungna att arbete för att;
1) hjälpa familjen ha mat för dagen
2) ha råd med utbildning
3) överleva (detta gäller alla de föräldralösa barn som inte har något socialt säkerhetsarbete att falla tillbaka på)

Vi får se tillbaka på vår egen välfärd och vart den har sina grunder. Innan 1800-talet var de allra flesta bönder i sverige, de stora industrierna som fanns var stålverken, malmfälten, sågverken och skeppsvarven. I dessa tider var barnens arbetsinsatser högst betydande för att få staten att rulla. Inom jordbruket allra mest där det var naturligt att från tidig ålder hjälpa till på gården för att med största sannolikhet söka sig som dräng eller piga till grannbyar eller för att ta över gården efter föräldrarna.

I gruvor, sågverk, skeppsvarv fanns oftast en allt för tung miljö för barn. Det betyder inte att barn inte fanns här. Istället kanske de sprang med mat, vatten, arbetsordrar eller som förare och vårdare till arbetsdjuren.

I med den industriella revolutionen så ökade de anställda barnen markant. Barnarbete som vi ser det tog en kraftig språng framåt men det tog inte lång tid förän de första fackföreningarna började ställa krav på hänsyn till barn. På Irland kom de första rekomendationerna från fackföreningar angående barn. Då såg det ut att barn under 12 år skulle slippa arbete och 12-18 åringar skulle inte jobba mer än 10 timmar per dag.

Idag hävdar vi att det inte finns något barnarbete i västvärlden, en definitionsfråga. Och samtidigt föreslår vi att världen följer vårt exempel. Vi har tagit oss upp på kullen med hjälp av barn som bärt oss. Men nu när tredje världen kommer uppför slänten, bärda av sina barn, sätter vi upp handen och säger. Kliv ner från barnen. Ta er upp själva! Är det rätt att förbjuda någon att använda stegen vi själva nyss använt?

Vad skulle hända om världen enhetligt sade. Nej, nu låter vi barnen inte arbeta mer. Vi tittar på de tre punkterna jag nämnde förut;
1) Många familjer skulle få svårt att skaffa mat för dagen, eller att betala av lån som i längden skulle kunna sätta dem i sådan ekonomisk kris att de förlorar huset och blir hemlösa.
2) Många barn skulle inte längre ha råd med sin utbildning utan skulle vara dömda till ett liv i fattigdom. Vi kan säga att de levde i fattigdom men vi har tagit bort deras enda chans till att ta sig ur det.
3) Många barn skulle svälta ihjäl, eller välja alternativa försörjningar, prostitution eller stölder.

Jag vet att jag låter som ett svin för er som läser just nu, men för att göra saker lite klarare. Jag är emot barnarbete, men jag tror att situationen i vissa länder saknar alternativ. Om vi verkligen vill se ett stopp på barnarbete måste vi sluta med att stå och skaka på våra huvuden och ge länderna som tillåter barnarbete fingret och säga fy. Vi måste istället skapa bärdugliga alternativ till barnen. Hur gör man då detta? Att bli fadder är ett enkelt sätt. Alla i västvärlden har tillräckligt åt sig själva för att också bli faddrar och ge ett barn i tredje världen en chans.

För att utrota fattigdomen tror jag vi i väst måste våga satsa mer, nästan sätta vår egen välfärd på spel. Frågan är dock, kan jorden med dess resurser, utnyttjade som mest effektivt, sörja för hela männskligheten om vi alla skall leva som en genomsnittlig svensk?

//Moriouce

2 kommentarer:

Thérèse Eriksson sa...

Åh, jag bara önskar att det fanns ett rakt och enkelt svar eller lösning på det här problemet. Jag blir gång på gång så imonerad av dej, att du kan så mycket och att du vågar skriva om det.
Jag tycker och känner och tänker, och har en hel del koll på en hel del grejer, men skulle aldrig kunna komma med så mycket detaljer som du kan.
Du får sån tyngd i dina ord på nåt vis..

Självklart skulle man vilja säga att; Nej, stopp, barnarbete är FEL! och sen tycka att man löst världsproblemen, men precis som du skriver så funkar det ju inte så.
Man får nog på något vis acceptera att det måste ta tid, och på något vis tror jag inte riktigt på lösningen att "ge" alla dessa familjer pengar till mat och husrum, för jag tror ändå att mycket av ditt människovärde och din självrespekt ligger i att stå på egna ben.
Istället känns humana arbetslivssituationer som en bättre lösning, där arbetsgivaren får ta mer ansvar och "faddrar" kan hjälpa till att utveckla motsvarande facksystem osv.

Det finns så mycket man vill förändra, men så svårt att hitta en bra ände att börja i. Då är fadderverksamheten bra. RIsken blir ju liksom att alla tänker att "men jag kan inte förändra världen". Då måste man minnas, många bäckar små...

Och ve och fasa vad jag är sämst på att skriva korta kommentarer, men gosh, hur skulle det gå till på sådana djuplodande och inspirerande bloggar?! :)

Kramkalas!

Moriouce sa...

Det gör absolut inget med långa kommentarer :) Gillar dina långa genomtänkta, inte jättekoncisa ;), kommentarer :)
kramar