Jesus i Getsemane

Markus 14:32-42
http://www.biblegateway.com/passage/?search=mark%2014:32-42&version=31

Dessa verser har länge intresserat mig, av två anledningar.

Först och främst visar den på en närapå bruten Jesus. Han säger sig vara så tyngd av sorg och det sägs att han svettades blod under sina innre strider. Jesus visar i bönen på att även han kunde tvivla på Guds plan, att Han ansåg sig kunna göra mer för människorna. Han ber Gud att ta bägaren från honom, bägaren som symbol för Hans öde att spikas till korsets trä? Men fortfarande sviktar Han inte i sin tro då han accepterar Guds plan. "inte som jag vill, utan som Du vill" i den svenska översättningen.

Att Jesus tvivlar dagen innan han skall dömmas till döden genom korsfästelse och med det fullborda Guds plan med honom gör Jesus så mycket mer männsklig, så mycket närmre, så mycket lättare att älska.

Men det finns en detalj, eller det kan knappt kallas för detalj för det upprepas tre gånger i dessa få verser. Jesus bön, hur kan någon veta vad han bad? Vem kan veta utom Gud? Evangelierna är ju nedskrivna vittnesbörd om Jesus liv. Ingen skrift som en enskild människa fick till sig genom en dröm att skriva ner och sprida så som profetsiorna i GT. Att Evangelierna ser olika ut bevisar det. De olika författare fick alla tag i olika vittnen. Många med samma berättelser men endel med unika historier om Jesus. Vilka av dessa vittnen träffade verkligen Jesus? Omöjligt att säga.

Bönen i Getsemane finns med i tre av fyra evangelier. Om det var så allmänt sagt att det var vad Jesus bad redan då evangelierna skrevs, vem visste det? Anförtrodde Jesus sitt tvivel till någon av lärljungarna? Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes för att vaka då han ber. Kan dessa fått berättat hur Jesus kände sig på vägen in bland trädgårdarna?

Vi kommer aldrig kunna återskapa det exakta budskapet i texterna. Två tusen år av omtolkningar, översättningar, för att inte nämna de hundra år då det fördes fram i muntliga tal och de överdrifter och personliga åsikter som kan ha letat sig in då. Jag tror det är farligt att tro dagens Bibel ordagrant, kanske skulle t o m Jesus då han återvänder gråta över vad Bibeln har blivit. Men trots alla tusen år så finns ännu den grund av sanning som Bibeln vill berätta om. Gömd, ibland nästan glömda, ibland böckernas verser för dem som vågar tro att sanningen ändå finns och att den rättfärdige kan finna den.

Vad är sanningen i Markus 14:32-42 då? Vad Jesus bad det som står kanske inte är poängen, för mig står sanningen att finna i att Jesus visar att det är inte fel att tycka annolunda än Gud, att tvivla på Guds plan, så länge man själv är beredd att acceptera Guds vilja över sin egen. Som Jesus säger i Johannes 18:11 "...Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?"

//Moriouce